En försenad God Jul

Jag har en blåvit gran som jag tycker är alldeles underbart vacker, men när jag ska lägga in den på denna sida så blir det 30 st granar, fattar inte vad som är fel men
nåt knäppt är det.

Strunt samma, jag önskar er alla en god fortsättning på julen.

Får se om jag kan få ihop nåt vackert till nyår.

Tårar

Det började i torsdags när jag läste det underbara Marcus Birros brev till hans ofödda barn, tårarna sprutade samtidigt kom min kompis hem och undrade förstås varför jag var så ledsen, jag kunde inte få fram ett ljud knappt men fick till slut fram vad det handla om.

Fredag en mycket god vän kom hem på middag och berättade en del sorgliga saker som jag inte vill gå in på och jag grät igen.

I dag söndag såg jag Johanna Sällströms sista Wallanderfilm Hemligheten som var så himla bra, med slutet när Stefan ( Ola Rapace) tar sitt liv på film och man visste att Johanna tog sitt på riktigt februari 07, ja då brast det fullständigt.

Det finns ingen möjlighet att de kan göra en ny Wallanderfilm efter detta Stefan var ju en karaktär som man tyckte om och Johanna finns ju inte mer.
Henne har jag funderat på mycket och vill veta varför, vad var det som gjorde så ont att du valde att avsluta ditt liv, varför kunde ingen hjälpa dig, du stod ju dock under vård, men vad jag förstått efter att man väl bestämt sig så kan man lura hela världen att man mår bättre för att få en chans att ta sitt liv. Sorgligt är det, får hoppas att denna vecka innehåller lite mer glädjeämnen.

Alex-slutet

Missa inte klackar och grejers film om Alex i två delar, helt underbar.

Denna kan ni se på : http://laglund.blogspot.com/

Tack till er som lagt ner tid på detta för oss som aldrig kan få nog att kolla in Sir Alex.

Jonna

Varje dag läser jag Jonnas blogg http://finnjonna.blogspot.com/ och följer med spänning och oro hur det går för henne, Marcus och lilla Mini. Jag håller tummarna stenhårt för att det ska gå bra för dom och nu är de ju en bit på väg så
jag hoppas och hoppas.

Det finns ingen blogg som berör mig så som denna just för tillfället, deras kämpande är otroligt, ibland får vi se små bildsnuttar och alltid trots den outsägliga värk denna tjejen har så skrattar hon.

Tack för att vi får följa ert liv. Kramar i massor.

PS. Ni som missat denna blogg gör genast ett besök! ( se länk ovan)

Nu är jag livrädd

Ännu en gång har en ung kille mördad på öppen gata, 17 år gammal och gick i gymnasiet, den skola där min son en gång gick.
Nu är han lite äldre 21 och har flyttat hemifrån, ibland när andan faller på tar han en nattlig promenad och jag är livrädd att han ska stöta på någon eller några som gör honom illa. Jag har pratat med honom om min oro och han förstår. Samtidigt blir jag så jävla arg när jag tänker på att folk är rädda för att gå ut, vad är det som händer tänker jag ofta, kan jag hjälpa till, varför mår dessa ungdomar som slår, rånar och dödar andra så dåligt. För dåligt måste dom ju må eftersom dom hela tiden drogar ner sig och varför får dom sen ingen hjälp när dom åker fast. Ja frågorna är många och svaren få.

Detta måste få ett slut, var ska vi börja?