Tårar

Det började i torsdags när jag läste det underbara Marcus Birros brev till hans ofödda barn, tårarna sprutade samtidigt kom min kompis hem och undrade förstås varför jag var så ledsen, jag kunde inte få fram ett ljud knappt men fick till slut fram vad det handla om.

Fredag en mycket god vän kom hem på middag och berättade en del sorgliga saker som jag inte vill gå in på och jag grät igen.

I dag söndag såg jag Johanna Sällströms sista Wallanderfilm Hemligheten som var så himla bra, med slutet när Stefan ( Ola Rapace) tar sitt liv på film och man visste att Johanna tog sitt på riktigt februari 07, ja då brast det fullständigt.

Det finns ingen möjlighet att de kan göra en ny Wallanderfilm efter detta Stefan var ju en karaktär som man tyckte om och Johanna finns ju inte mer.
Henne har jag funderat på mycket och vill veta varför, vad var det som gjorde så ont att du valde att avsluta ditt liv, varför kunde ingen hjälpa dig, du stod ju dock under vård, men vad jag förstått efter att man väl bestämt sig så kan man lura hela världen att man mår bättre för att få en chans att ta sitt liv. Sorgligt är det, får hoppas att denna vecka innehåller lite mer glädjeämnen.