Nu är jag livrädd

Ännu en gång har en ung kille mördad på öppen gata, 17 år gammal och gick i gymnasiet, den skola där min son en gång gick.
Nu är han lite äldre 21 och har flyttat hemifrån, ibland när andan faller på tar han en nattlig promenad och jag är livrädd att han ska stöta på någon eller några som gör honom illa. Jag har pratat med honom om min oro och han förstår. Samtidigt blir jag så jävla arg när jag tänker på att folk är rädda för att gå ut, vad är det som händer tänker jag ofta, kan jag hjälpa till, varför mår dessa ungdomar som slår, rånar och dödar andra så dåligt. För dåligt måste dom ju må eftersom dom hela tiden drogar ner sig och varför får dom sen ingen hjälp när dom åker fast. Ja frågorna är många och svaren få.

Detta måste få ett slut, var ska vi börja?